4 februari 2011

Att träna - ur ett psykiskt perspektiv

God morgon! Underbart med fredag? Härligt!

Jag har inte skrivit på länge, och det beror egentligen på att ett av mina intressen som jag hade tänkt på att skriva om här på bloggen är om träning. Jag har inte riktigt vetat vad jag skulle skriva om, vilket nu har resulterat i att jag har nu under en längre tid funderat på vad skall jag skriva om! Jag tänkte skriva om grundläggande psykiska faktorer för dig som tränar, eller vill kicka igång med en aktiv livsstil.

Okej! Är ni redo? Bra!

Träning, handlar i grund och botten om en fysisk och psykisk ansträngning som du skall övervinna. Vi kan kalla fysiken för motorn, medan psyket är oljan som smörjer motorn så att den fortsätter till du är klar med passet. För att under ett träningspass kommer kroppen ta stryk både på ett fysiskt- och psykiskt plan. Vad jag tänker att skriva om är den psykiska aspekten av träning, och hur man egentligen skall tänka.

Säkerligen kan alla människor motivera sig till att träna 3ggr/veckan i en månads tid, för att sedan tappa motivationen, vilket sedan leder till att du inte kommer träna mer nästa måndag för att du har tagit "slut" på din motivation. Känner du igen dig?

För att träning skall leda till en hälsosam livsstil krävs det att man har kontinuitet i sin träning. Och frågan är då? Hur motiverar man sig själv? Hur skall man tänka?

Först och främst måste man kartlägga sina mål (del- och slutmål) och syfte med träningen. En bra idé är att skriva ned de på papper, just för att du skall kunna gå tillbaka till dem! Därefter måste du identifiera din motivation till varför du tränar. Gör som så att du skriver ned yttre faktorer och inre faktorer. Yttre faktorer är t.ex. att man vill forma sin kropp för att man skall bli så attraktiv som möjligt utåt för andra människor. Medan inre faktorer handlar om ens insida, hur man tycker och tänker om sig själv, samt känna känsla av att man duger och har respekt för sig själv.

Motivation skall komma inifrån, du kan inte ljuga för dig själv för du måste ha en genuin tanke med din träning för att den skall vara under lång tid och många år. Tänk på dig själv, ge dig själv en ärlig chans att lov att få utvecklas och känna att man faktiskt gör något viktigt för sig själv, var tacksam för den träning du får av dig själv! Tänk på att: den bästa träningen är den som blir av!


Jag kan skriva en hel uppsats om det skulle vara så, men jag måste hejda mig. För det är nog inte så roligt som bloggläsare!

Om det är så att någon håller med mig/inte håller med mig….skriv en kommentar i bloggen som kanske kan leda till en diskussion? För att jag tror träning med en aktiv hälsosam livsstil är ett grundläggande måste för att man skall kunna må bra, vara glad och känna att livet är meningsfullt.

Mvh,

Robin!

2 kommentarer:

  1. Många visa ord!
    Men visst är en av de svåraste saker med träning att undvika att hamna i "hjulspår" - att ständigt utmana sig själv - att inte bli bekväm?
    Tycker jag i alla fall... och med en liten sjuveckors-knatte har motivationen kanske inte minskat för min del, men åtminstone förändrats! :-)
    Några bra tips?

    SvaraRadera
  2. Jag skulle faktiskt kunna tipsa dig om när du är redo Sara (och Lucas för all del)…så kanske du kan ta hjälp av Lucas när du tränar? Ta med barnvagnen ut och spring (om det nu funkar), eller ta långpromenader. Babysim är också ett ypperligt tillfälle! Dock som du antagligen redan vet Sara, när du börjar träna igen och går ned i vikt då finns det risk för att din modersmjölk blir näringsfattig! Man skall nog vänta ett tag. Du kan annars använda Lucas när du styrketränar (det finns faktiskt övningar för det). OM det låter lite väl kontroversiellt så förstår jag dig Sara…..

    Jag tror egentligen det handlar om att se möjligheter än att se hinder att du har barn nu Sara. Fortsatt lycka till min älskade syster!!!

    SvaraRadera

Va kul att du vill kommentera! Jag uppskattar alla kommentarer, svar på din kommentar hittar ni i samma tråd! Ha en bra dag och ta hand om dig! //Lilly