Recension - "Kirre - en bok om att möta, vårda och fostra ett trasigt barn"

Hej!

Boken handlar alltså om den trasiga pojken Kirre. Redan i inledningen av boken kastas man in i handlingarna om en ung tjej som skall föda ett barn. Det är Lise, Kirres blivande mamma. Lise är fortfarande berusad när hon får Kirre och hon minns inte hur hon kom till sjukhuset eller förloppet av förlossningen. Lises är en ung tjej på 16-17 år som har levt ett väldigt tufft liv. Man får bland annat reda på att hon blev beroende av alkohol och narkotika redan som 15 åring, och att Lises mamma tipsade bara henne om en sak: "blanda inte - det blir aldrig bra". Redan i inledningen förstår man vilken miljö Kirre kommer att bli omgiven av. Kirre föddes mirakulöst friskt....vilket är en avgörande roll för fortsättningen av historien....

Den första tiden skärper sig faktiskt Lise och tar hand om sin lilla älskling Kirre. Men snart träffar hon Anki, en prostituerad, alkoholiserad hemmaföretagare. Anki lockar Lise med pengar och sprit, vilket skulle leda till Lises fördärv och död. Denna verksamhet och miljö Kirre bestämt fick befinna sig i, gjorde att han blev misshandlad, undernärd och troligtvis sexuellt utnyttjad (men det får man aldrig riktigt reda på).

Efter Lises död, tar socialtjänsten vid och låter Kirre bo hos den fantastiska familjen Blomberg. Mia och Pontus Blomberg bemöter detta trasiga barn på ett exceptionellt sätt ur ett pedagogiskt perspektiv. Kirre har blivit djup ärrad i både själ och kropp, vilket vi som läsare kommer att förstå. Han blir en aggressiv, destruktiv pojke som försöker bearbeta sina känslor och det "svarta" som hela tiden omger honom.

När Kirre blir 6-7 år och börjar förskola/skola får man en inblick hur man kan arbeta med barn som har blivit utsatta som Kirre. Detta är inte bara en möjlighet för Kirre, utan för alla berörda parter som kommer att arbeta med detta trasiga barn.

En mycket läsvärd bok som verkligen berör en, samtidigt som man börjar reflektera över hur bra man har det! Boken får en helt enkelt att uppskatta det man har, och fått.

Ett minnesvärt citat från en av lärarna som Kirre kommer att stöta på:

"Ingeborg visste verkligen inte allt, och hon förstod inte allt, men hon hade lärt sig att livets lotter faller olika, och det gäller att tacksam ta emot de gåvor man fått, och helst dela med sig till dem som inte fick så mycket".

Mvh,

Robin!